amandaraud

friskt kardat hälften spunnet

Svalbard life

De senaste dagarna har vi fått smaka på Svalbard-livet. Det har varit hårda vindar och snö. Jag skulle kalla det en superstorm, men svalbardborna kallar det bara lite stark vind. Att gå till och från skolan har varit spännande varje gång. Kommer vägen vara blockerad av drivsnö? Kommer vi kunna se något? Kommer vi blåsa omkull? Vinden drar med sig mängder av snö, och i byarna går det ibland inte att se mer än ett par meter framåt. Ibland går det inte att gå framåt för all vind, och då måste vi stanna och vänta, med ryggarna vända mot vinden.

En extra krydda är att det de senaste dagarna har varit en isbjörn med två ungar (fjolårsungar, så inga söta fluffiga björnbollar, snarare rangliga stökiga tonårsbjörnar) som dragit runt i närheten av stan. Sociala medier översvämmas med rapporter om var de har setts och var man har sett spår. Sysslomannen har gjort flera försök att skrämma bort dem och leda dem runt stan, men de kommer tillbaka varje morgon. Imorse till exempel läste jag att de varit precis utanför universitetet. Ofta går björnarna längs kusterna, och eftersom universitetet ligger rätt vid havet är det ett bra ställe för björnar att passera.

På isbjörnsföreläsningen i måndags lärde vi oss att ”problem bears”, dvs närgångna björnar som är nyfikna på människor, ofta är släkt med varandra. Om det är genetiskt eller inlärt är oklart, men det finns en risk att björnungarna nu lär sig att det är ok att vara inne i Longyearbyen. Detta vill Sysslomannen (och alla boende) såklart undvika.

Idag hade vi första föreläsningsdagen på marinbiologin, och vi gick en promenad till hamnen där vi fick gå ombord det forskningsfartyg som vi i maj ska åka ut med. Vi ska då åka en vecka längs Svalbards kust, runt till nordöstra sidan och förhoppningsvis en bit in i packisen. Det ska bli superspännande och jag längtar redan! När vi var nere vid vattnet såg vi några tobisgrisslor. Första fågeln jag sett sen jag kom hit!

Väderomslag

Idag är det helt annat väder! Termometern visar runt nollan. Det blåser 11 m/s västerifrån, vilket tydligen brukar innebära dåligt väder. Och det REGNAR! Helt sjukt! Också jobbigt, eftersom vi har nedförsbacke alla tre kilometer till skolan, som antagligen kommer att bli en isbana till imorgon bitti. I vindbyarna blåser det så att det skallrar i rutorna. Och en konstig sak här är att det tjuter i takpannorna när det blåser och hela byn låter som en ostämd flöjtorkester.

Igår blev bra trots förvirringen när jag vaknade. Jag umgicks med mina korridorskompisar och vi gick upp på ett av bergen som omger Lonyearbyen (en av få platser som inte kräver vapen). Det var häftigt, och om det hade varit ljust tror jag att det är en väldigt vacker utsikt över fjorden och bergen. Men istället för utsikt fick vi norrsken, vilket inte heller är fy skam. Hela nervägen var en lång rutschkana i snön, till vår stora förtjusning.

Idag var första riktiga skoldagen och vi hade en tre timmars föreläsning om isbjörnar, vilket var jätteintressant! Har stora förhoppningar på kursinnehållet denna termin.16107689_10154020566296986_565017303_oUtsikt över Longyearbyen från Platåberget igår, runt kl 15. På bilden, som är väldigt mörk, syns bara Longyearbyens gatlampor som lyser upp snön på vägarna.  Det är ca fem vägar, som slingrar sig runt genom centrum. Utanför och runtom vägarna är det kolsvart, vilket ger känslan av ödslighet. Uppåt på bilden var vägnätet tvärt slut. Där finns havet, som på bilden bara är svart.

16107971_10154020565866986_773450603_oGroupie på mig själv (nere i vänstra hörnet) och några från min klass idag på hemvägen. Det blåste och regnade. Tre av oss har skidglasögon på oss. Vi är väldigt påpälsade men ser glada ut.

 

Godmorgon (?)

Idag är det söndag och klockan är strax över tio. Tidigare i veckan skrev jag om att mörkret inte stör mig så mycket, men jag tar tillbaka det nu. Det är exakt lika kolsvart ute nu som det har varit hela veckan, men alla andra dagar har jag gått upp tidigt och kommit hem sent, och inte hunnit tänka så mycket på att det är mörkt. Men nu när jag ligger i sängen och drar mig på veckans enda lediga dag känns det supermärkligt! Hur kan det vara mörkt ute mitt på förmiddagen? Hur ska jag kunna veta att det är dags att gå upp? Jag har inga planer idag, och jag har en känsla av att det kommer att bli svårt att få igång dagen i frånvaro av ljus och planer.

Gårdagens Field Exam var rolig och lärorik. Vi fick gå runt till olika stationer och visa vad vi lärt oss genom att rädda fullvuxna ”dockor” som hamnat i olika situationer, tex i laviner, glaciärsprickor och skoterolyckor. I slutet av dagen kom en räddningshelikopter och vi fick se en demonstration av hur en räddningsaktion går till. Vi var ute i ca sju timmar! På kvällen samlades vi på skolan och vi fick middag och kunde köpa öl och vin, och det blev en liten fest. Vid tio gick jag hem och däckade, medan en del andra gick vidare till Svalbards nattklubb Huset.

16107902_10154017511596986_575554489_oEn klasskompis provar på en sk Järvenduk, som är ett stort stycke isolerande tyg-liknande material som kan användas till nästan vad som helst. Bilden visar en person i reflexväst vänd mot kameran som har på sig en illorange Järvenduk som en poncho. Ansiktet syns inte, eftersom hen har på sig en pannlampa som lyser starkt. Runtom syns lite snö, men annars är det mörkt.

16121442_10154017512291986_1127395411_oVi förbereder ett system med rep för att dra upp en person ur en glaciärspricka. Bilden visar ett par händer som knyter ett rep. Händerna är upplysta med en pannlampa, men runtom är allt svart.

16106296_10154017512856986_5688761_oRäddningshelikoptern firar upp en skadad person från olycskplatsen. Bilden är tagen från en höjd och den är mörk. Mitt i syns helikopterns strålkastare, som lyser upp marken. I bakgrunden syns ljusen från Longyearbyen där jag bor. Bakom Longyearbyen finns det en fjord och på andra sidan finns stora berg, som inte syns pga mörkret. När helikoptern gjorde sin övning var det ett ganska starkt norrsken över oss (syns inte heller i bild).

Alkoholransonering

Idag hämtade jag också ut mitt alkoholransoneringskort på Vinmonopolet. Alla som bor på Svalbard får ett, och det gäller för öl och sprit. Vin och cider är inte ransonerat. Varför justöl och sprit är ransonerat har jag inte fått någon tydlig förklaring för, men om jag visar upp det här kortet i kassan får jag köpa upp till 24 burkar öl i månaden.

 

16107591_10154013911921986_2038735097_o.jpg

Mörkret

Idag var sista utbildningsdagen på säkerhetskursen. Imorgon är det ”Field Safety Exam”, en heldag ute i fält där våra nyvunna kunskaper ska testas. Det kommer bli kallt, mörkt och roligt! Som vanligt alltså.

Nu har jag varit här i snart en vecka. Innan jag kom hit trodde jag att frånvaron av dagsljus skulle vara påfrestande. Men mörkret är inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Jag märker knappt att det inte finns något dagsljus. Och när det är mörkt hela tiden innebär det ju att det finns chans till norrsken hela tiden! Till exempel idag när vi hade lavin-utbildning lyste norrskenet över oss när vi tränade på att gräva ut kroppar ur snömassor. Det är också ganska häftigt att se bergen runtomkring i månskenet. Nu är månen nästan full, och ljuset är jättestarkt! Dessutom såg vi idag att himlen var en svag nyans ljusare i söder, vilket ändå tyder på att det finns en sol, någonstans!

Däremot tycker jag att det är ganska irriterande att det är mörkt hela tiden, eftersom allt blir svårare då. Det är svårt att se vem man möter på gatan, det är lättare att tappa bort saker, det är svårare att orientera sig osv osv.

Idag på vägen hem från skolan hörde jag ett väldigt välbekant ljud. Ett ljust hest skall, som bara kan komma från en fjällräv. Det kände jag igen från i somras när jag jobbade med att inventera fjällrävar, och jag förstod att det fanns en räv i närheten. Vi började spana, och mycket riktigt var det en räv som sprang längs en bergssluttning några hundra meter bort! Den såg ut som en liten vit prick i månskenet, och hade varit omöjlig att se om den inte rörde på sig. Det var roligt att se!

Isbjörnsträning

Idag fortsatte träningarna. På förmiddagen gick vi igenom grunderna i navigation, och lärde oss om vilka medel vi har för kommunikation (satelittelefoner och sånt), och på eftermiddagen åkte vi till skyttebanan för att lära oss mer om hur vi ska agera isbjörnsmöte. Det är visst stor chans/risk att vi kommer stöta på en isbjörn antingen på skolans exkursioner eller på egna utflykter. I de allra flesta fall går det att bara vända om och gå ifrån isbjörnen, och det händer väldigt sällan att människor och isbjörnar interagerar. Men om det skulle ske måste vi vara förberedda, och därför fick alla som ville lära sig att använda vapen. Regeln är enkel: för att gå utanför byns gränser (väl definerad som: hundgården åt öst, studentbaracken (dvs min barack) i norr och isbjörnsskylten i väst) måste man ha vapen, och för att få ha vapen måste man klara skytteövningen.

Jag tyckte att det var väldigt roligt att skjuta och klarade övningen, trots (som vanligt) stelfrusna fingrar.

Jag har för övrigt märkt att jag blir mer trött i huvudet än vanligt när jag umgås med människor här, vilket jag antar beror på att många av de jag umgås med pratar norska eller danska, och att jag hela tiden måste hålla koncentrationen uppe för att hänga med i samtalen. Jag hoppas att det går över snart!

 

15991931_10154006971041986_183805098_o.jpgBild på måltavlorna från skyttebanan idag. Det snöar och är mörkt, men en strålkastare lyser upp åtta vita måltavlor ett trettiotal meter bort.

Säkerhetskurs

Hela den här veckan är en säkerhetskurs, som igår började med en hel dag av teori. Idag däremot (och resten av veckan) hade vi praktiska övningar!

Vi har varit indelade i mindre grupper och övningarna görs efter ett rullande schema. På förmiddagen gjorde vi det som jag har fasat mest för – sea ice safety. Det handlar om hur man kan ta sig fram på havsis (som tydligen skiljer sig ganska mycket från insjöis) på ett säkert sätt, men även hur man ska ta sig ur en olycklig situation. Det senare innebar praktiska övningar i form av isvaksbad! Vi fick på oss skoteroveraller, eftersom det vanligaste transportmedlet på is är just skoter, stövlar och vantar. Temperaturen var ca -12 i luften, plus att det blåste ca 10-15 m/s, vilket ger en effektiv temperatur på runt -20 (och kom ihåg att det är kolmörkt också). Vaken var ca 4-5 meter lång, och vi gled i vid ena sidan, simmade över och drog oss upp med ishackor på andra sidan. Det var svårt och KALLT. Fingrarna fryser till små pinnar av kylan, dräkten fylls med isvatten och adrenalinet pumpar. Det var svårt att hålla koll på andningen, simma och samtidigt försöka pilla upp ishackorna ur fickan. Men det gick! Efteråt fick vi gå ca 20 meter till en svagt uppvärmd bandvagn som transporterade oss hem till värmen. Den promenaden måste varit den längsta jag någonsin gjort, nästan svårare än isbadet. Dräkten, stövlarna och vantarna var fulla av vatten, som nu började frysa till is. Det var tung att bära, och såklart detta ständiga mörker.

På eftermiddagen hade vi glaciärsäkerhet. På glaciärer är största faran att råka trilla ner i en glaciärspricka, och därför fick träna på att dra upp varandra på lastkontainrar med klätterlinor. Det var också kul och lärorikt, men efter förmiddagens adrenalinkick var det svårare att hålla uppmärksamheten uppe.

På eftermiddagen har det börjat blåsa hårda vindar. På väg hem från skolan var det svårt att gå upprätt i motvinden, och vid ett par tillfällen fick vi stanna och vänta ut vindbyn, med ryggarna vända mot vinden och luvorna tätt åtdragna. När det blåser så hårt i ansiktet känns det som tusen brinnande nålar. Också efteråt gör det ont, som solbränd hy.

Tyvärr har jag inga bilder från några övningar, men istället får ni en bild från mataffären.15943511_10154004184071986_1963776272_o
Bild från matbutiken här på Svalbard, där det står ”Nu guns or rifles in the shop. Ask staff for storage”

Norrsken

Igår när jag hade lagt mig kunde jag inte sova. Det var så mycket tankar om allt det nya och okända som snurrade, plus att det var helt beckmörkt i rummet och jag visste att det skulle vara det även morgonen därpå. Så jag klev upp för att dra bort gardinerna, och där utanför upptäckte jag något fantastiskt!

Det var helt molnfritt. Månen var stark och de snötäckta bergen formligen lyste blått. Ovanför bergen fanns ett (?) stort grön norrsken som rörde sig sakta över himlen. WOW! Eftersom jag ändå inte kunde sova satt jag uppe och tittade ett tag, och försökte mig på att fotografera med systemkameran. Det var jättesvårt! Framförallt var det svårt att hitta fokus genom fönstret, när jag inte själv såg så mycket genom sökaren. Här kommer ett första tappert försök. Tur att jag har mycket tid på mig att träna! Tyvärr kan jag också meddela att det i verkligheten inte är så färgstarkt som det ser ut på bild. Det är mer av en daskig ljusgrön färg, än den starka klargröna på bilden.

dsc_6011Suddig bild på ett berg i månsken. Det lyser några stjärnor på himlen och det finns ett starkt grönt ljus precis ovanför toppen.

Ankomst till Longyearbyen

Idag har jag flyttat till Svalbard! Resan gick bra, jag anade solen en sista gång på flyget från Oslo, men här är det alltså helt beckmörkt. När vi anlände kändes det som att det var mitt i natten för allt mörker. De första stegen kändes superhäftiga!

Jag bor i en barack med 20 personer fördelat på två våningar. Vi är fem personer per kök och två per badrum. Mitt rum är väldigt litet men jag hade inte plats för massa saker i packningen så det gör inget. I min korridor är det blandade nationaliteter – tyskar, walesare, norrmän och en svensk till. Efter middagen gick vi på promenad i samhället. Det mesta var såklart stängt eftersom det var söndag kväll, men vi gick till havet. I månljuset kunde man ana bergen på andra sidan bukten, som enorma vita massor som lyser svagt i mörkret. Vi kastade stenar i havet och upptäckte att det var slaskigt och slush-artat. På vägen hemåt tittade vi upp och upptäckte att det vi trodde var ett moln egentligen var norrsken! Vi sa oss i en snöhög och stirrade. Jag kände mig ganska liten i världen just då.

Imorgon börjar överlevnadskursen!

img_20170108_201445 Bild på mitt hus. Det finns en gatlykta och massa snö, och huset kan bara anas. Huset ligger vid vägens ände, några kilometer från centrum. Bakom ligger berg, glaciärer och ändlös vinter, men inget av det syns pga allt mörker. Det starka ljuset uppe till vänster är månen.

img_20170108_155458

 Bild på utsikten från mitt fönster. Kolsvart. I verkligheten kan jag ana ett berg, och dessutom går där en led som går ut i vildmarken. Bortanför mitt hus får man inte gå utan vapen.

NYSTART: Svalbardbloggen

Imorgon bitti flyttar jag med två fullpackade väskor till Longyearbyen på Svalbard i fem månader. Där ska jag läsa två kurser på UNIS (University Centre in Svalbard); Arctic Marine Biology och Arctic Environmental Management.

För att rapportera hem om äventyret återanvänder jag min gamla hantverksblogg  från 2012 (för intresserade kan ni scrolla bakåt och hitta mina kreativa tider).

Väskorna står packade i hallen och allt är klart. Idag när jag såg solen kom jag på att det var sista gången jag ser den på flera månader, eftersom det är polarnatt på Svalbard. Jag är väldigt spänd och nervös inför vad som kommer att hända de närmsta dagarna. Hur kallt det är, hur mitt rum ser ur, vilka som går i min klass, om det är isbjörnar överallt osv osv. Jag hoppas att det släpper efter några dagar, så att jag istället kan njuta av äventyret. Första veckan är en obligatorisk överlevnadskurs för alla elever, där vi ska lära oss allt vi behöver veta för att klara oss i Arktis, vilket känns bra!

Nu ska jag se senaste avsnittet av På Spåret och lägga mig tidigt.