amandaraud

ut på tur aldri sur

Tenta

Tiden rusar iväg. Igår hade jag muntlig tenta i miljövetenskap, som gick väldigt bra. Det firade vi med en ordentlig fest, först i skolan, på restaurang, i mitt kök, på klubb och slutligen på efterfest. Slitet idag. Dessutom hann jag ta ett dopp i fjorden innan firandet började, vilket var väldigt kallt men uppfriskande! Lufttemperaturen var runt +2 och i vattnet runt -1. Friskt!

Vädret är trist igen. Några plusgrader, stark vind och regn. Molnen ligger lågt och det är svårt att se något, så det är ingen idé att gå på tur. Istället har vi byggt snögubbar och haft snöbollskrig utanför baracken.

Förra helgen var jag ute på en fjällskidtur som kallas Lilla Rundan. Jag vet inte om jag kan hålla med om det här med ”Lilla”. Den var 2.6 mil lång. Inte heller ”Rundan” känns passande, för terrängen var svår och bitvis nästan oframkomlig. Det hela tog åtta timmar och jag hade brutal träningsvärk och skavsår i flera dagar efteråt. Men det var ändå fantastiskt och härligt på alla sätt, och jag hade väldigt roligt. Tyvärr slutade det hela rätt dramatiskt med att en av turkamraterna fick åka till sjukhuset och sy sex stygn efter att hon fick en skida i låret. Som tur var var vi väldigt nära hem, och hon kunde få skjuts på skoter ner till sjukhuset. Hon mår bra nu, men det var läbbigt.18195379_10154279315841986_1855061605_o
Bild från skidturen i söndags. Blå himmel, sol och berg. En person kommer skidande mot mig ett femtiotal meter bort

Fågelskådning

Igår var vi på studiebesök på SvalSat (78.230299, 15.395556 på Google Maps!), en stor markstation för satelliter. Det ligger uppe på Platåberget, ovanför flygplatsen, så utsikten var väldigt vacker. Själva stationen påminde om ett månlandskap, och var riktigt häftigt! Vi lärde oss massor om satelliter, dataöverföring och teknik. Innan besöket hade vi haft ett seminarium om användningen av satelliter inom miljövetenskap, vilket hade gett oss många frågor att ställa. Tyvärr var besöket ganska kort.

Senare på dagen gick vi ut och tittade på fåglar vid vattnet. Det är en fågelentusiast i min klass som brukar ha med sig sin tubkikare. Det är många fåglar som har börjat komma tillbaka inför sommaren, och det är fler och fler fåglar varje vecka. Igår såg vi till exempel ejder, praktejder, tobisgrissla och vittrut. Jag gillar att titta på fåglar hemma i Sverige, och det är väldigt spännande att komma hit och se en massa andra fåglar!

Idag, 22 mars, hölls det globala initiativet March for Science på flera platser runtom världen (https://www.marchforscience.com/), och såklart även här i Longyearbyen. Det var världens andra nordligaste (Ny Ålesund lär ha haft en egen demonstration, och de ligger några grader längre norrut), och vi var ca hundra personer som deltog. Marschen gick från universitetet upp till centrum, där det hölls tal. Hoppfullt!

På riskfronten har jag levt ganska farofritt den senaste tiden. Inga isbjörnar, inga snöskred, inga glaciärsprickor. Men idag kom det en varning från Sysselmannen och att det har byggts upp stora snøskavler (snö som hänger över kanten på bergen) ovanför Nybyen och min väg till skolan, som nu riskerar att falla ner. De syns nerifrån vårt kök, enormt stora snöblock som hänger hotfullt löst från bergskammen. En del har redan trillat ner, men de är för långt från huset för att det ska ske någon olycka och vi slipper evakuering. Däremot råds vi att inte klättra på den bergssluttningen just nu.

18110982_10154262010496986_746833019_oJag på SvalSat. Jag syns i helkropp, ordentligt påklädd. Bakgrunden är nästan helt vit, men det syns fem stora vita satellitantenner i bakgrunden. På grund av det extrema vädret är de byggda inuti stora vita runda strukturer, som gör att de ser ut som golfbollar, redo att slås. På vänstra sidan av bilden har min klasskompis som tar bilden råkat hålla vanten för, så det är bara vitt.

18083572_696286910579039_710269299_oPå fågelskådningstur vid havet Jag står på ett litet isflak vid stranden och tittar ut över havet. Jag ser ganska liten ut, för bilden är tagen från en höjd. Havet är halvfruset; isflak och slush flyter på ytan. På andra sidan fjorden är det berg, som nästan inte syns eftersom de är vita av snö och går ihop med den vita himlen.

18090488_10154262009116986_2109372390_oBild från demonstrationståget March for Science idag. En massa människor går framför mig, bortvända, och håller upp plakat. Alla har ryggsäckar och färgglada kläder. Himlen är blå och framför oss lyser vita fjäll.

Tillbaka

Jag har varit i Stockholm över påsken, därav tystnaden. Det finns inte lika mycket att skriva om där som här.

Under veckan jag var borta har det hänt massor här på ljus-fronten! Det är numera midnattssol här, vilket jag inte sett själv än, eftersom det bara är midnattssol rent tekniskt, dvs att solen är ovanför horistonten, men inte praktiskt, eftersom solen försvinner bakom bergen runtom på natten. Men det är ljust! Det är nästan lika ljust på natten som på dagen nu, och det är stört omöjligt att veta när det är dags att sova och dags att gå upp. Jag har börjat stänga in mig på rummet med fördragna gardiner en halvtimme innan jag ska sova och lyssna på lugn musik och läsa för att varva ner. Annars är det omöjligt att somna!

Igår hade vi en stor presentation i skolan. Jag har arbetat hela terminen med att studera organisationen av import av mat till Svalbard i de olika bosättningarna inom ögruppen (inom kursen som heter Environmental Management), och höll en 45-minuters presentation för klassen igår. Den gick bra! Och väldigt skönt att ha det överstökat.

Idag stack jag och min svenska korridorkompis Linn ut på en springtur. Springa platt kan vi ju göra var som helst, tänkte vi. Så vi gjorde backträning – vi sprang uppför ett berg (nåja, inte hela) och åkte stjärtlapp ner. Det var väldigt roligt och fruktansvärt jobbigt. Sen kokade vi ärtsoppa och åt pannkakor, eftersom det är torsdag.

 

Slut på toapapper

I veckan har det hänt något jobbigt. Svalbardbutikken fick slut på toapapper! Allt var slut, både i butiken och hos flera av oss hemma i baracken. Som tur var hade några bunkrat upp tidigare, så vi delade på det lilla som fanns kvar. Igår kom det äntligen tillbaka, och alla sprang ner för att handla. Skönt!

I övrigt har jag varit sjuk nästan hela veckan. I tisdags sken solen och jag blev rastlös av att ligga hemma. Jag bestämde mig för att jag var frisk, och gick ut både på tur och på fest. Det var dumt, nästa morgon var jag mer sjuk än tidigare. Men det var en fin tur! Vi klättrade upp på berget utanför köksfönstret och åkte stjärtlapp ner. En timme upp, fem minuter ner.

dopapirToalettpappershyllan på Svalbardbutikken. Där toalettpapper brukar stå gapar hyllorna tomma, men hushållspapper finns det gott om. 

17837711_10154218300241986_89888325_oToppbild från berget utanför köksfönstret. Två glada vänner står på en snöig avsats i vinterskrud. Bakom dem syns dalen, och på andra sidan dalen mer berg- Solen skiner rakt in i kameran. Himlen är blå.

Barentsburg

Barentsburg var verkligen något annat. Allt är annorlunda; storleken, utsikten, arkitekturen, språket, stämningen. Barentsburg ligger ju officiellt i Norge, men det kändes mer som någon av de små ryska byarna jag passerade när jag åkte transsibiriska järnvägen. Hela vistelsen kändes som tagen rakt ur en Roy Andersson-film. Märkligt!

Skoterfärden dit var väldigt vacker. Berg, snö, sol. Som vanligt. Vi åt lunch på en liten topp med fantastisk utsikt. Vi åkte inte över havsis och inte så många glaciärer, så vi slapp slush och white out, som förra skoterutflykten. Däremot hade vi en massa andra småincidenter, som att väskor trillade av, en skoter gick sönder och några elever fick frostskador i ansiktet. Men på det stora hela gick det bra.

När vi kom fram till Barentsburg checkade vi in på hostel och fick en guidad visning i samhället. Sen hade vi några lediga timmar, då vi själva fick gå runt och titta. Samhället har en huvudgata, där det finns hotell, hostel, bryggeri, skola, kyrka, sporthall och allt kom kan behövas. Många av de som bor och arbetar i Barentsburg äter i kantinan istället för hemma, så det finns ingen stor matbutik som här. Jag och en klasskompis hade bokat tid för en intervju med en man som är huvudansvarig för all mat i Barentsburg (både hotellet, kantinan och mataffären) för ett projekt som vi jobbar med. Det var intressant, men också lite märkligt.

Vi har läst ganska mycket om skillnaderna mellan Longyearbyen och Barentsburg i skolan, och det var verkligen kul att se det med egna ögon. Barentsburg känns väldigt ryskt, och Longyearbyen väldigt norskt. Att Barentsburg finns och ägs av det ryska statliga kolbrytningsföretaget Arktikugol är en konsekvens av Svalbardtraktaten, som skrevs under på 1920-talet och säger att alla som skrivit under får utnyttja Svalbard på lika villkor som Norge.

17797104_10154211950176986_2047121517_oPå väg till Barentsburg. En skoter har gått sönder, så alla andra har stannat på led bakom och väntar. Ca fem rödsvarta skotrar står på en snövit skoterled efter varandra åt höger i bilden, vända bortåt. Runt skotrarna står människor iklädda svarta skoteroveraller och hjälm. I bakgrunden är det stora vita berg och blå himmel. Inte ett moln syns.

17797266_10154211952506986_1524356055_oLunchpaus! Efter att ha suttit still och ätit lunch är det skönt att röra lite på sig, för att inte bli för kall. Vi står uppe på en topp och har utsikt över blåvita berg i bakgrunden. Himlen är blå. En av mina klasskompisar försöker stå på huvudet, i mitten av bilden. Till höger om hen står två andra och tittar på, och till vänster står och ligger två andra, som tittar på utsikten. Alla har skoteroverall och hjälm på sig, vilket ger ett barnsligt intryck. 

17797111_10154211954581986_2078250276_oFramme i Barentsburg! Bilden är tagen från utanför bryggeriet, vars hörn syns i bildens högra hörn. Rakt fram är en skoterparkering som inte syns så bra, och bakom den ett blått och rött hus. Över gatan, lite mer till vänster i bilden, ligger ett beige fyravåninghus som det står HOTEL på. 

17797185_10154211949401986_710101864_oEn av Barentsburgs bostadshus. Huset är fyra våningar högt och kallades Akrtis skyskrapa när det byggdes (kommer inte ihåg årtalet, men ca 60 eller 70-tal). Det är väldigt brett, och fasaden har stora fyrkantiga färgblock i orange, beige och vitt. Det ger ett surrealistiskt intryck, med kontrasten till landskapet. Till vänster, bakom huset, kan man ana ett liknande hus, fast med blåa och vita färgblock. Framför det orange huset står ett monument med stora kyrilliska bokstäver, som hyllar kommunismen. Barentsburg byggdes till stor del upp under Sovjet, som Pyramiden.

Midnatt

Klockan är strax efter tolv, och det är inte mörkt ute. Verklig kontrast mot hur det var när jag kom hit. Snart kommer midnattssolen och jag har inte riktigt hunnit ta farväl av natten.

Imorgon åker vi på exkursion till Barentsburg, den närmsta (och enda) grannbyn här på Svalbard. Den ligger ett par timmars skoterfärd bort, och lär vara en stor kontrast till Longyearbyen. Longyearbyen har i ett par decennier jobbat för att bli mer liberal och oberoende av gruvindustrin, medan Barentsburg fortfarande ägs av Arktikugol, det stora ryska gruvföretaget. Det ska bli spännande – men jag ser såklart också väldigt mycket fram emot skoterturen dit.

 

17521874_10154201263566986_1809626841_o.jpgEtt foto taget från mitt fönster vid midnatt. Himlen är ljusblå, lysande. Till höger i förgrunden syns husväggen; bilden är tagen från mitt sovrumsfönster. Mitt i bilden syns suddiga hus och gatlyktor, som leder ner till Longyearbyen centrum. Bortanför centrum, vars ljus bara kan anas suddigt, syns stora vita berg, på andra sidan fjorden.

17 grader och sol

Jag har hört att det är 17 grader och sol i Stockholm, och jag vill bara hälsa att det har vi minsann här också. 17 minusgrader visserligen, men ändå. Igår efter skolan passade vi på att njuta av solen och ljuset, och gick på topptur. Jag fick låna randonné-skidor, som jag så länge velat prova. Det var härligt! Promenaden upp var tung, med tunga pjäxor och skidor (mycket tyngre än de fjällskidor som jag lånat tidigare), men nedfarten var fantastisk. Solen sken och snön var mjuk. Det gick förvånandsvärt bra att åka, trots att jag inte åkt utför på flera år. Och det är tillfredsställande att åka ner när en själv har traskat upp hela vägen. Jag försökte ta kort men det var så kallt om fingrarna, att inga bilder blev bra.

Det är ljust nästan hela natten nu. Solen går visserligen ner, men himlen lyser i norr nätterna igenom. Och om tre veckor kommer midnattssolen! Det blir härligt, men om jag ska vara ärlig hade jag velat ta farväl av natten innan den försvann. Men det är snart för sent för det.

Besökshelg

Ännu en besökshelg! Mamma, systern Emilie och Kella har varit här och hälsat på, och det har varit väldigt roligt! I lördags hade vi storslagna planer – vi skulle åka luftballong! – men vädret var dåligt och det blev inställt. Istället har vi vi testat Longyearbyens alla fik (2 st) och museer (2 st) och klättrat upp på ett berg. Och igår åkte vi hundspann! Vi blev körda ut till en hundgård där det fanns väldigt många hundar. Vi fick vara med att hämta och spänna för alla hundar, och sen fick vi köra ut i dalen. Hundarna var superivriga att komma iväg, och skällde och skrek medan vi selade för. När vi väl började åka gick det riktigt fort! Hundarna har bara maxfart, och det enda sättet att reglera hastigheten är genom att bromsa. Bromsen var en liten platta som man kunde ha foten på, men för att stanna hundarna fick jag hoppa upp och ner på den för att hundarna skulle reagera. Starka djur! När vi kom tillbaka fick vi gulla med valpar, vilket kan ha varit dagens bästa stund.

Imorse vinkade jag av familjen och nu sitter jag i biblioteket med en skoluppgift som ska vara inne vid midnatt. 9 timmar kvar alltså  – det ska nog gå! Har packat både lunch, fika och middag idag. Det blir nog en sen kväll på skolan.

17500522_10154193470711986_870098315_oVy från hundsläde. Jag sitter i släden och tar bild framåt. Mina skoterstövlar syns i förgrunden, vilandes i släden som är gjord i trä. Framför släden springer sex hundar (fast på bilden syns bara ett virrvarr av päls och svans), förspända i en blå lina. Framför hundarna syns två andra ekipage, och miljön runtom är snövit. Himlen är mulen och jämngrå.

17500112_10154193469121986_1002536677_oSelfie i släden. Närmas i bild syns mitt ansikte, från näsan och uppåt. Ögonen ler. På huvudet har jag en fuskpälsmössa. Jag sitter i släden och min syster Emilie kör. Hon sticker upp ovanför mitt huvud. Hon har en svart och blå overall på sig. Hon tittar framåt och har handen på huvudet.

17474148_10154716797753649_1361914375_oJag gullar med en hundvalp. På bilden syns jag, sittandes på knän i svart och blå skoteroverall. I famnen har jag en svart valp med vit nos, bröst och tassar. Valpen är åtta veckor.

Ren

Igår när jag vaknade hittade jag en ren utanför fönstret! Det finns många renar här i Longyearbyen och de är inte särskilt besvärade av människor. Lite väl obesvärade kanske?

17475164_10154183919011986_531282688_o.jpgEn ren som betar i snön. Renen är liten och har korta ben. Pälsen är vit. Den har huvudet nedböjt i snön (hittar den verkligen mat där?). Bakom den ligger snön vit, och lite renspår syns. I förgrunden syns min fönsterkarm och fönsterhandtag,

Pyramiden

Nu är det hektiska tider. Skolan är ganska intensiv nu. I början var det slappt och jag tänkte att det skulle bli en CSN-semester men plötsligt hände allt samtidigt, och vi har nu flera parallella grupparbeten, läsuppgifter, läxor och presentationer. Roligt, såklart, men det hade också varit kul att gå ut på tur och njuta av att solen har kommit tillbaka!

Jag har fullt med besök också, vilket ger ännu mindre tid till skolan. Ahmed var här i helgen, och idag kommer mamma, Emilie och Kella. Det är roligt med besök för att jag får visa allt om hur jag har det och vad jag gör här.

Jag och Ahmed åkte i lördags till en nedlagt rysk/sovjetisk gruvby som heter Pyramiden. Den grundades av Sverige 1910 men såldes till Sovjet på 20-talet, som utvecklade Pyramiden till ett kommunistisk idealsamhälle. Gruvan stängdes 1998 och samhället övergavs, och sen dess har det i princip inte bott några människor där.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Pyramiden idag. Det byggdes för flera tusen personer, allt väl genomtänkt och planerat med bostäder, matsal, skola, kontor och gruva. Lägenhetshusen är sovjetiskt brutala och flera våningar höga. Framför kulturhuset finns  världens nordligaste Leninstaty, som blickar ut över en stort pampigt torg.  Pyramiden är byggt för liv. Därför kändes det märkligt att gå runt där, nu när allt är tomt och övergivet. Allt lämnades väldigt fort och i byggnaderna ligger massa saker kvar; papper, böcker, trasiga möbler. Det kändes som att vi gick runt i någon form av postapokalyps, som om världen gått under, allt har blivit is och det enda som finns kvar av människan är tomma spår. Människans samhälle kändes väldigt skört. Det var verkligen en upplevelse att åka dit!

För att komma till Pyramiden åkte vi turistbåt i några timmar, och på vägen såg vi stormfåglar, tobisgrisslor, en säl och en valross. Det var väldigt kallt den dagen (-27 på morgonen i Longyearbyen!) men klart och soligt.

DSC_6059.jpgVy från hamnen i Pyramiden. Himlen är blå och i horisonten syns stora vita berg, på andra sidan av en fjordvik. Vattnet ser fruset ut, och stranden närmast kameran är snötäckt. I vattnet syns två flytbryggor.

DSC_6060.jpgAhmed i Pyramiden. Ahmed står några meter bort och hela hans kropp syns. Han har svarta byxor, blå dunjacka och brun mössa med skidglasögon på huvudet. Solen skiner i hans ansikte. I bakgrunden syns några väldigt slitna hus och två höga skorstenar. Husen är snötäckta och på ena huset kan man ana kyrilliska bokstäver. Mellan Ahmed och husen ligger en hög rostigt skrot, täckt av snö. Det ser kallt ut.