amandaraud

ut på tur aldri sur

Svensk Afton

Vi är tre svenska studenter på UNIS, och vi har upptäckt att alla här verkar älska ABBA, eftersom de kan få i gång dansgolvet (och allsången) på vilken fest som helst. För att fira ABBA (och för att vi hittade punsch på Nordpolet) bestämde vi oss i tisdags för att bjuda in våra barackvänner på en Svensk Afton, med ärtsoppa, pannkakor, punsch och ABBA. Det blev väldigt lyckat och alla var överens om att Sverige har åstadkommit en hel del fint, som Herreys, Bröderna Lejonhjärta och Ikeas köttbullar. Det är spännande att umgås i en internationell miljö. Alla blir på något sätt väldigt stolta och skrytsamma över sitt hemland, även om man annars inte bryr sig så värst.

Igår kväll, onsdag, åkte jag till Stockholm för att jobba i några dagar, och imorse när jag vaknade sken solen!! Den har jag inte sett på snart sju veckor, så det kändes verkligen supermärkligt. Jag hade glömt bort hur ljus den är! Jag har dessutom hunnit titta på träd och höra fågelkvitter idag, vilket jag heller inte har gjort på sju veckor. Jag hade dock önskat att Stockholm kunde bjuda på lite mer vårlikt väder, istället för den slaskstorm jag möttes av igår. Jag har sneakers och jeansjacka på mig idag ändå, bara för att jag kan.

bild (1).JPGImorse när jag vaknade sken solen in genom fönstret hemma i Tallkrogen. Bilden visar en grön växt och en stor bilderbok som heter Animalium, som står på ett piano. Solen lyser in genom ett fönster på sidan (utanför bild) och ljuset faller på boken och växten. Växten gör en skugga på väggen.

Solen

Stormen i natt var hård och högljudd – och den fortsätter idag. Jag har inga föreläsningar idag, vilket är skönt. Då slipper jag gå ut i kaoset. Vinden blåser runt snön som föll igår, och det går tidvis inte att se ut genom fönstret för all snövind. Det går heller knappt att öppna ytterdörren, för vinden som ligger på. En kompis skrev nyss att hon inte kunde se sina egna fötter när hon gick till skolan.

Stormen gör att lavinrisken ökar och jag fick nyss reda på att det gått en lavin inne i Longyearbyen för någon timme sen. Läskigt! Två hus blev förstörda och massa människor evakueras, men det finns inga rapporter om skadade eller saknade. Säkerhetspersonalen på skolan lugnar oss med att lavinrisken i Nybyen fortfarande är låg och att vi kommer evakueras i god tid om den skulle öka. Så ni behöver inte oroa er!

Här kommer en bild från när jag nästan såg solen i fredags, tagen av min klasskompis Katharina. Min telefon dog av kylan, så jag har inga egna bilder.

16930348_664213157119748_2053926111_o.jpgBild från i fredags när vi gick upp på Trollsteinen och letade efter solen. Bilden är tagen från en topp, och i nedre halvan av bilden är blåa snötäckta berg. Himlen är ljusblå med några tunna molnslöjor, och i horisonten är himlen ljusrosa och orange. Det går precis inte att se solen, men den anas bakom bergens siluett. För någon som varit i solen nyss är bilden nog inget mer än en solnedgång, men för mig känns det som ett fönster mot en annan värld.

Stormnatt

Jag ligger i sängen och ska strax släcka. Men jag har en känsla av att det blir svårt att somna ikväll. Det är snöstorm med 15 sekundmeter, och enligt yr.no är det uppåt 25 sekundmeter i vindbyarna. När de blåser så mycket dånar det i ventilen i mitt rum och vinden slår mot fönstret att det är svårt att somna och jag har flera nätter tidigare vaknat på natten av att vinden dånar. I natt blir nog en sådan natt.

Så istället för att försöka sova ligger jag i sängen och tittar på ett norskt TV-program som heter Canada på tvers med Lars Monsen. Han är hela Norges tur-entusiast, lite som Norges svar på Ernst Kirchsteiger, fast inom vildmarksäventyr. Jag var först lite skeptisk men nu helt såld. Avsnitten finns på tv.nrk.no och jag rekommenderar starkt att ni tittar!

Tur-helg

Nu är det söndag och ännu en helg har passerat. I fredags var vi lediga, och ett gäng från klassen gick på skidor upp på en topp här i närheten som heter Trollsteinen (exakt var den ligger kan ni se om ni söker på koordinaterna 78.166322, 15.579559 på Google Maps!). De flesta i min grupp hade randonée-skidor, dvs breda slalomskidor med hårda pjäxor, där man kan knäppa loss hälen och gå med som långfärdsskidor. Jag hade fjellski, en norsk variant av längdskidor, men som är bredare och stabilare. På vägen upp hade jag stor fördel eftersom mina pjäxor och skidor var mycket lättare än de andras, men på nervägen var det helt tvärt om. De andra knäppte fast sina hälar och gled snabbt och snyggt ner för berget i vackra S-formade spår, medan jag, långt efter de andra, varvade mellan att plöja rakt ner med skidorna i en stor och stabil glasstrutsplog, och att försöka mig på någon improviserad telemarksversion. Inget var snyggt och jag ramlade minst var tionde meter, men snön var mjuk och jag hade väldigt roligt! Jag måste se till att låna randonnéeskidor till nästa tur, så att jag också kan vara med och åka fort och fint!

Innan jag kom hit tänkte jag, gud va tråkigt att gå upp på ett berg i flera timmar och sen bara få en enda åktur ner. Men nu när jag har gjort det, så måste jag säga att jag är väldigt nöjd! Det är en stor tillfredställelse att åka ner, när man själv har tagit sig upp för egen maskin.

Förutom själva åkandet, som var helt fantastiskt, hade vi egentligen ett annat uppdrag med vår tur. Vi hade hört att det från Trollsteinen skulle gå att se solen, och eftersom vädret var klart var det det som var vårt huvudsakliga turmål. Väl uppe på stenen kunde vi NÄSTAN se solen! Den var precis borton synhåll, men himlen var väldigt vacker och rosafärgad. Det var så vackert och härligt att komma upp och se, att flera av oss fick tårar i ögonen. Jag har nu gått sex veckor utan att ha sett solen, vilket är väldigt länge. Tyvärr var vädret kallt (-26 grader) och blåsigt (vilket ger en effektiv temperatur på ner mot -35), så vi kunde inte stanna på toppen så länge. Vi fick nöja oss med att ana solen.

Idag sitter jag och pluggar till en tenta imorgon. Jag har läst en kvällskurs om norrsken, vilket är roligt och intressant, men tråkigt att behöva sitta inne en lördag och plugga. Jag hade hellre varit ute!

 

Det blev inte så mycket sol igår. Det blev ingen sol alls. Himlen var helt jämngrå och det snöade. Idag har det däremot varit klart och fint, men solen når fortfarande inte över bergstopparna, och den kommer inte ens nå över bergstopparna förrän 8 mars, vilket är en oändlighet bort. Men som jag skrivit förut är det åtminstone ljust, och det är alltid något!

I skolan har vi dissekerat fisk, för att lära oss att göra det på rätt sätt. Det handlar alltså inte om någon fysiologisk dissektion utan dissektion för forskning. Organ ska tas ut, vägas, studeras. Magsäcksinnehållet ska identifieras, helst till art, och vägas. Allt ska mätas och noteras. Ganska spännande, faktiskt! De arktiska fiskarna får problem här uppe vid Svalbard i och med att haven värms, för det blir mindre is vilket det innebär att mer sydliga arter kan överleva längre norrut. De är ofta lite större och starkare och pressar de arktiska arterna ännu längre norrut. Det blir en ändrad artsammansättning, och konsekvenserna av detta har forskarna inte riktigt förstått än.

En sak som är väldigt ovan för mig här är att det är så oerhört tyst. Det finns ingenting som låter förutom någon enstaka skoter, några människor på tur eller möjligen ett hundskall. Förutom det finns det ingenting som låter. Inga fåglar, inga motorvägar, inte ens träd vars löv prasslar i vinden. Det är helt tyst.

16810038_10154098266761986_943298756_o.jpgSåhär ser det ut utanför min ytterdörr, där vägen tar slut och övergår i vildmark. På bilden syns snötäckt mark som lyser blå, med några skotrar och lyktstolpar. Långt bort syns stora berg som är ljusblå, nästan rosaaktiga. De ser ut att vara stora och tysta. Himlen är ljusblå.

SOL! (nästan)

Idag, om bara tjugo minuter, händer något fantastiskt, för det är så att SOLEN återvänder till Svalbard! Idag är den ovanför horisonten mellan 11:45 och 12:40. Tyvärr är det mulet och för mycket berg runt oss för att kunna se den, men DEN FINNS! Det är helt otroligt. På fredag är vi lediga och det ska vara fint väder, så vi planerar att försöka ta en tur upp på ett berg för att se den. Jag är nästan lite nervös för hur det kommer att kännas. Jag har inte sett solen på 38 dagar. Jag kommer knappt ihåg hur den ser ut! När solen väl har kommit upp går det väldigt fort, och på fredag går den upp runt 10:30 och ner runt 13:40, vilket innebär att dagen blivit två timmar längre på bara två dagar.

Trots att solen inte har kommit till byn än är det ganska mycket dagsljus nu, så pass att gatlyktorna faktiskt är avstängda i några timmar på dagen. Ljusets återkomst märks också på mängden turister, som har ökat markant bara den senaste veckan.

bildEn bild från yr.no som visar solens upp- och nergång idag. Den går upp 11:45 och ner 12:40.

Rollspel

Idag och imorgon har vi en väldigt rolig rollspelsövning i skolan. ”Norge” har kallat in till samtal om utvecklingen i Barents hav, som ska mynna ut i någon sorts avtal om områdets fortsatta utveckling. Vi representerar olika intressegrupper och nationer. Jag tillhör Oil & Gas in the Barents Sea, som vill få tillstånd att borra. Idag har vi haft mingel och gruppsammanträden och imorgon ska vi hålla korta presentationer om våra mål, och sedan diskutera i tvärgrupper. Lärarna har gjort det väldigt bra, med kaffepauser för informella samtal (dvs tex att vi i oljegruppen snackar med Grönland om hur mycket jobb vi kommer skapa åt dem) och att vi alla har dolda agendor och målsättningar för avtalet, som ska röstas fram imorgon eftermiddag. Vi uppmuntras att ha med rekvisita (vår grupp har till exempel skrivit ut visitkort som vi delar ut) och att fortsätta diskussionerna utanför skolan. Så ikväll, när jag och min oljegrupp såg på film med en tjej som representerar Norge, passade vi på att fiska lite efter eventuella gemensamma intressen. Jag tror att morgondagen kan bli lång, men lärorik!

Det varma vädret har dragit bort och lämnat oss i kyla och vinter igen. Idag hade jag glömt bort hur kallt och blåsigt det kan vara här att jag hade på mig på tok för lite kläder till skolan. Fick småspringa ner för att hålla värmen. Imorgon är det på med dunjacka igen, för temperaturen ska sticka ner mot minus 15. Känns skönt med lite riktig vinter igen!

En annan fantastisk nyhet är att solen återvänder på onsdag! Men tyvärr inte till Longyearbyen, som ligger i en dal. För att se den måste vi upp på en topp, men vi kan inte gå på onsdag. Istället hoppas vi att komma upp i helgen! Tänk att äntligen se solen. Jag har nästan glömt hur den ser ut.

16736422_10154356541322634_529071829_n.jpgEn bild på mig och min granne Linn, som Ahmed tog på gårdagens tur. Linn har på sig en ljusblå jacka och svarta byxor och mössa. Hon går bortåt, nere till höger i bilden. Strax bakom henne går jag, med svarta kläder och en mörkröd ryggsäck. Ur min ryggsäck sticker ett orange fodral ut, där mitt vapen ligger. Vi går i ett helt vitt landskap, och framför oss syns ett snöklätt berg. Det är svårt att se hur stort berget är eftersom marken är helt vit. En liten remsa av himlen syns längst upp i bilden. Himlen är vit av moln. Det är ganska ljust, trots att solen inte gått upp än.

En månad i Arktis

Nu har jag varit i Arktis i en dryg månad. Jag måste säga att den har gått väldigt fort! Jag har hunnit lära känna många nya människor, miljöer och situationer som tidigare var helt okända. Jag har hunnit vänja mig vid nya rutiner och självklarheter – alltid pannlampa, några chokladbitar och extravantar i fickan, alltid spana efter isbjörnar på väg till skolan, alltid ta av skorna i skolan (men det finns golvvärme!), alltid vara redo för att växla mellan svenska, norska, engelska danska och franska, aldrig ha sneakers och att en liter mjölk kostar 33 kr (!!!). Jag är väldigt nöjd med min tid här, och även om det har känts konstigt och ovant ibland, är jag nu mer eller mindre acklimatiserad. Och som en present kom Ahmed hit i onsdags!

Tyvärr har vädret visats sig från sin sämsta sida sen han kom. Det är 20 grader över normalt och massor med snö har smält bort. Smält snö betyder slask och smältvattenforsar, och Longyearbyen är nu full av små smältvattensjöar och -forsar. En av broarna till skolan är avstängd pga risk för jordskred när marken nu när tjälen släpper. Vägen till skolan är som alltid ett äventyr.

Anledningen till väderomslaget kan kännas som klimatförändringar men har snarare med hög- och lågtryck och luftströmmar att göra. Kall vind från Ryssland drar in över Sverige, medan varm vind från söder drar in över Svalbard. Det är inte ovanligt att det händer någon gång per vinter, men de senaste åren har det skett fler och fler gånger, och under längre perioder, vilket oroar klimatforskare. Ingen vet riktigt varför det ökar.

I skolan har vi denna vecka läst och och labbat med mikroalger – dvs mycket små växter i havet. Det är intressant och lärorikt, men det är också väldigt många latinska artnamn som ska bankas in.

16652726_10154350158877634_1180310565_nIgår var jag och Ahmed ute på promenad i regn och vind. Regnet är som små spikar i ansiktet, men det är ganska varmt. På bilden ser man mig i svarta regnkläder och reflexväst stå vänd mot kameran. Mitt ansikte är lite suddigt men det ser ut som att jag kniper med ögonen. Jag står på en väg som är blank av smältvatten. Längs vägen ligger smältande snöhögar och några röda hus. I bakgrunden syns Longyearbyen som massa lysande prickar och långt bort kan man ana berg, vars toppar är dolda av moln. Himlen är jämnt ljusgrå, men det är ganska ljust! Ungefär som en mulen vintereftermiddag i Stockholm.

Göteborgsvinter

Vädret här på Svalbard har slagit om de senaste dagarna. Från -25 för en vecka sen till +5 idag. Dessutom blåser det och regnar. Hemskt! Jag trodde att jag var i Arktis, inte Göteborg. Det är tydligen 74:e månaden i rad med ovanligt varmt väder här i Longyearbyen, vilket är en läskigt verklig effekt av global uppvärmning. Det är sant som det sägs – att klimatförändringar märks snabbast kring polerna, och det är något som känns när vädret är såhär.

I söndags, när tövädret började, omvandlades alla gator direkt till isbanor. När jag skulle gå till träningshallen (har börjat spela badminton!) var det stark medvind och lätt nedförsbacke. Vi fällde ut jackorna och gled ner hela vägen. Roligt, men lite läskigt för bitvis det gick rätt fort, och möjligheterna till styrning var begränsade. Både igår och idag har promenaden till skolan varit ett äventyr, och ikväll, efter en kvällskurs som jag läser om norrsken, var vi ett stort gäng som tillsammans beställde en maxitaxi och åkte hem. 15 kr kostade det, billigare än tunnelbanan i Stockholm! När det blåser så mycket som det gör nu viner det i mitt fönster och ventilation så mycket att jag vaknar till på nätterna ibland. Ibland är det mysigt, ibland låter det som att rutan kommer att gå sönder. Hoppas den håller.

Idag tittade jag på yr.no och upptäckte att det är hela nio grader varmare här än i Stockholm.

16593391_10154078292841986_1716984184_o

En screenshot från yr.no som visar vädret i Longyearbyen (+3 grader, regn, stark vind) och i Stochkolm (-6 grader, klart väder, lite vind). Känns snopet.

En bra vecka

Den här veckan har varit väldigt bra! Något av en idolvecka! I tisdags kom Bea Uusma till Svalbard och höll en presentation om sin forskning kring Andréexpiditionen, som var väldigt intressant. Jag har läst hennes bok ett par gånger och det var faktiskt hennes sommarprat 2014 som fick mig att på allvar vilja komma hit till Arktis. Så jag ville såklart berätta det för henne, men jag var så nervös att det kom ut för fort och sluddrigt. Det hela blev ganska pinsamt. Men jag överlevde ju det ändå!

Sen i onsdags har det ju varit jazzfestival. Jag jobbade två korta pass i onsdags och torsdags, och i fredags spelade en av mina favoritartister Ane Brun. Det var verkligen en fantastisk konsert! Lokalen som hon spelade i är ganska liten och intim, vilket passar hennes musik väldigt bra. Jag har sett henne spela några gånger tidigare, men hade lärt mig av i tisdags och försökte mig inte på något smicker.

Efter Ane Brun var det en stor fest i grannbrakken här i Nybyen. Nästan hela skolan var där, inklämd i två små kök. Det var en väldigt trevlig och lättsam stämning, alla pratade, skrattade och dansade, och framåt småtimmarna gick vi till Svalbards enda nattklubb Huset. Jag måste säga att jag blev ganska besviken, men i efterhand kan jag se att jag nog hade lite väl höga förväntningar. Det var ganska tomt, dyrt och musiken var riktigt dålig. Så jag gick hem och åt popcorn och tittade på Unga Föräldrar istället.

Igår var jazzfestivalens sista dag och ett band som heter Highasakite spelade. Jag antar att många av er inte har någon aning om vad det är för band, men de är väldigt kända i Norge och jag vill verkligen slå ett slag för dem. Jag började lyssna på dem när jag kom hit (för att alla norrmän pratade om dem) och de är sååå bra!  Väldigt bra konsert! Efter spelningen lastades alla festivalbesökare på bussar som körde till Huset (igen – eftersom det är den enda klubben) där det skulle vara fest och ett kjempeflott underhållningsband skulle spela. Återigen hade jag lite väl höga förväntningar. Det visade sig vara ett gubbrock-band som spelade covers av norska åttiotalshits. Alla andra dansade och höll allsång, utom jag och en finsk kille. Det var ganska kul att dansa med i början, men efter en halvtimme är det inte lika roligt längre. Men alla andra verkade ha det kul!

Idag när jag vaknade var det så här ljust ute!

16522058_10154072264061986_271826304_oUtsikt från mitt fönster. Ganska stor kontrast mot den första bilden jag tog på utsikten! Nu är det en nästan helt vit bild. Himlen är vit/grå av moln. Det syns två stora vita berg mitt i bilden och vid ena bergets fot syns tre små gulvita hus. I förgrunden står en pelare. Den är lång som en telefonstople.