amandaraud

ut på tur aldri sur

Sommarvärme!

Idag är det juni, och det betyder sommar! Jag är mitt uppe i sista pluggspurten inför tentan imorgon, men det är viktigt att njuta av livet också, så jag och några klasskompisar har suttit på taket i solen och läst igår och idag. I solen är det så varmt att det nästan går att ha bara ben, men inte riktigt. Utomhustemperaturen är några plusgrader, och jag behöver inte längre ha överdragsbyxor när jag går till skolan! Ibland tar jag till och med av mig vantarna. Skönt med sommar.

I och med sommaren har det också kommit mängder av fåglar tillbaka. I vintras, när jag kom, fanns bara några enstaka tobisgrisslor och ismåsar, men nu svämmar Longyearbyen formligen över av återvändande fåglar. Det är inte längre helt knäpptyst, som det var i början, utan ett konstant kvitter/skrikande/brölande från alkekungarna på berget ovanför oss, gässen i dalen och snösparvarna på taket. Just nu håller den lokala ornitologiska föreningen på att märka kärrsnäppor, och jag har varit nere och tittat när de jobbar, vid Adventfjordens stränder vid lågvatten, när snäpporna kommer för att äta. Kärrsnäppor är väldigt fina. De flyger ganska långt för att komma hit, till exempel i måndags hittade vi en som hade setts i Göteborg tidigt i våras. Och igår såg jag en brushane! Det var riktigt coolt, för det är en av de fåglar som jag länge velat se.

Anledningen till att jag varit så mycket nere i vattnet trots att jag egentligen har massor att studera är att jag jobbat som fältassistent för en doktorand i några dagar. Hon tittar på hur makroalger (dvs sjögräs) påverkar littoral benthos (dvs strandbotten i tidvattengränsen). Det var varit roligt att få hjälpa till och se hur en biologdoktorand har det. Men nu är det över och jag måste plugga.

Tentan imorgon handlar om arktisk marinbiologi. Det är mycket att läsa och många latinska namn att komma ihåg.18838701_10154365586531986_1369008829_o.jpgExperimentuppställning! Två runda gröna burar står på en lerig strand, med massa fotspår runtom. Hundra meter bort är Longyearbyen, som syns som ett gäng färgglada hus. Ovanför husen sträcker sig ett avlångt snöklätt berg, som speglas i den leriga stranden. Himlen är blå och solen lyser.

Annonser

Klassfoto från isen

När vi var på kryssningen för ett par veckor sen hade vi med en filmfotograf, som dels jobbar på en film om Svalbard (som lär komma på SVT någon gång i vinter!), dels filmar utbildningsmaterial för mina lärare. Dessutom ställde han upp som skolfotograf när vi var på isen, så att vi fick en ordentlig klassbild, med båten i bakgrunden.

_61C4696.jpgHela klassen samlad på isen, framför båten Helmer Hanssen. Solen skiner ovanför båten, som är ganska stor och vit. Den har några kranar som sticker upp och fyra ”våningar” med fönster. Landskapet är helt platt (bara is!). Framför kameran står min klass och lärare, mer eller mindre uppställda i rader. Vi är ungefär 25 personer på bilden. Alla är klädda i sk överlevnadsdräkter (Regattadräkt), som lyser gula i solen. Alla är väldigt påpälsade med mössor och vantar. Alla ler mot kameran, men det går egentligen inte att se så mycket av våra ansikten. Foto: Asgeir Helgestad.

Party in the Arctic

I lördags ordnade kåren en stor fest, i form av kryssning till Barentsburg, som jag såklart ville åka med på. Under terminen har kåren ordnat flera olika fester, och denna skulle alltså hållas på havet. Vi var runt hundra personer som packades på två båtar och lämnade Longyearbyen vid sju på kvällen, var framme i Barentsburg vid tio och hemma igen framåt tre på natten.  Båtarna var utrustade med bar, DJ-bås och dansgolv ute i det fria. Det var riktigt fin stämning och väldigt häftigt att glida fram genom Svalbards vatten på natten (som såklart var precis lika ljus som dagen). Vi varvade dans med att stå och glo ut över relingen på allt vackra runtomkring. Det var nästan en overklig känsla, här kommer vi, ett stort gäng småfulla unga, på en båt i Arktis, och dansar till Britney Spears. Väl framme i Barentsburg samlades vi på hotellet och bryggeriet. Undrar egentligen vad lokalborna tyckte. Det var roligt att komma tillbaka till Barentsburg. Förra gången jag var där med klassen på skotertur i mars kändes det hela som en Roy Anderson-film och det var lite skönt att komma tillbaka och se att det faktiskt var på riktigt.

Igår lagade jag och en klasskompis Mathea middag på torsk som vi fångat med trålen när vi var på kryssning. De flesta grupper fick ganska små torskar, men vi fick riktigt ordentliga, sex sju kilo tunga. När vi hade dissekerat dem fileade vi dem och frös in. Igår var det alltså dags att provsmaka och det var väldigt gott. Dessutom är det lite lustigt, eftersom vi just nu skriver rapport om fiskfångsten.

18641446_10154340351436986_980209347_oUtsikt från båten på väg hem från Barentsburg, någon gång vid två på natten. Havet är mörkgrått och ganska lugnt. Inga vågor, bara krusningar på ytan. Himlen är också grå, även om det går att ana blåa partier. I horisonten är det ljusare och där sticker stora mörka snöklädda berg upp ur havet.

18698636_10155793077980616_1243252658_o (1)Jag äter egenfångad torsk i matsalen, samma torsk som jag skriver rapport om. Bilden är tagen av min klasskompis Maria, rätt framifrån. På träbordet står tallriken med torskgratäng, kokt potatis och rivna morötter. Jag håller besticken över tallriken och skrattar mot kameran. Jag har på mig en lila och grön paysleymönstrad tröja. Bakom mig syns fler bord och stolar och ett gäng studenter som också äter lunch. 

Sjuttonde maj

Igår var det sjuttonde maj, vilket i Norge betyder stor fest. Hela våren har det snackats om vad som ska hända, vad alla ska ha på sig och vilket bubbel som ska drickas. Spänningen var stor, särskilt för oss som aldrig firat förut. Vi var lediga från skolan och de flesta affärer var stängda. Dagen började tidigt med champangefrukost och överdådigt knytkalas med alla i min korridor, och några till. Efter frukosten samlades alla studenter i Nybyen (alla andra hus hade också haft korridorsfrukostar) och marscherade tillsammans ner till kyrkan, där paraden startade. Vi tågade under universitetets flagga, bakom gruvans mässingsorkester, skolbarn och scouter, en liten runda genom byn och tillbaka till kyrkan där Sysselmannen höll tal och nationalsången sjöngs. Många hade bonad, och några till och med Svalbardsbonaden, som man tydligen inte får köpa förrän man bott här genom alla årstider.

Efter paraden gick vi hem till oss och satte oss på taket i solen och drack mer bubbel. Lunchen bestod av rømmegrøt, som tydligen är vanlig sjuttondemajmat i vissa delar av Norge. Det var creme fraiche, mjölk och mjöl som kokat ihop till en slemmig massa. Förvånansvärt gott! Efter maten gick vi ut och lekte stafettlekar i snön, och så åkte vi såklart också stjärtlapp, vilket blivit en festklassiker i Nybyen. Det är roligt med snö, alla blir som barn på nytt.

Tidsuppfattningen under dagen var väldigt skev. Vi hade fest som på natten, fast det var ljust ute. Men det spelar ju ingen roll, det är ju ljust jämt numera, oavsett tid på dygnet. Det var därför ganska svårt att förstå vad klockan var, men vi åt när vi var hungriga och dansade när vi hade lust. En väldigt härlig och kravfri dag. Rekommenderas varmt! Det enda jag missade var traditionen att äta så många glassar som möjligt under dagen, men glass var inte riktigt det jag var sugen på när utomhustemperaturen låg runt -5°. Men det härliga med minusgrader är att glassen inte smälter, och det blir inget kladd!

Tyvärr har jag inga bilder från dagen, utom på Snapchat, men de är borta nu.

Cruise

Nu har det varit tyst här ett tag. Det beror på att jag befunnit mig långt bortom radioskugga, på forskningscruise med klassen på Svalbards västra kust och i havsisen. Det var helt fantastiskt!

Vi var borta i sex intensiva dagar, och gjorde provtagningar på vattenmassan, växt- och djurplankton, havsbotten och fisk. Dessutom ankrade vi till isen i två dagar, och tog isprover för att se vilka djur och växter som finns där. Märkligt hur mycket liv det kan finnas i något så kallt och ogästvänligt som is. Dagarna var långa, började tidigt och slutade sent. Vi bodde tre och tre i små hytter, åt alla måltider och mellis med matroserna i matsalen. Inte en sekund ensam på hela veckan. Förutom själva provtagningarna, som oftast gick rätt fort, spenderade vi väldigt mycket tid nere i båten och analyserade proverna. Mycket stirrande, räknande och nycklande i mikroskopen sent in på nätterna. I pauserna sprang vi upp till kaptenen på bron för att spana efter fåglar, valar och isbjörnar.

Och vet ni vad – jag såg isbjörn! Det var magiskt. Den dagen arbetade jag och min grupp i fisklabbet, där vi mätte, vägde och dissekerade fisk, när en lärare kom in och ropade IBJÖRN. Vi släppte allt och sprang upp på däck med kikare. Några hundra meter var det mycket riktigt en livs levande isbjörn! Tyvärr hade jag inte kamera med mig, så det finns inget bildbevis.

Jag har också sett håkäring! Det är en stor haj (grönlandshaj) som lever på havsbotten i norra Atlanten, och är ganska okänd. Vi fick upp en när vi trålade havsbottnen, men släppte tillbaka den så fort vi kunde. Däremot såg jag ingen val riktigt ordentligt. Jag såg lite rörelser och sprut, men inga ryggfenor som jag hade hoppats. Men det kanske inte är så konstigt – de flesta valar i Arktis har ganska liten ryggfena för att kunna simma tätt under isen. Men fåglar har jag sett massor av, vilket är kul för fågelskådarhjärtat.

Nu när vi har kommit hem är det massor med arbete med att skriva rapport och börja plugga till tentan om ett par veckor. Och imorgon är det ju sjuttonde maj! Förberedelserna är i full gång.

18553771_10154326206226986_575480812_oUtsikten från bryggan, framåt. I förgrunden syns fönstret, och utanför framdelen av båten. Däcket är grönt och relingen vit. Bortanför båten ligger ett hav av is och snö, som båten sakta tar sig fram igenom. Stora isflak med snö flyter. Himlen är gråaktigt blå.

18519322_10154326205951986_616859830_oNerifrån labbet. Ett tiotal elever (och lärare) sitter framför mikroskop i djup koncentration. Bordet är stökigt och fullt av papper, kaffekoppar och böcker. Det hänger sladdar i taket.

18519307_10154326206471986_498844825_oArbete på isen. Fem elever går i färgglada overaller bort från kameran, mot en grupp elever som tar isprover några meter längre bort. Alla lyser orange i sina överlevnadsdräkter, som skyddar mot väta, kyla och flyter. Till höger i bilden syns vår blåvita båt, Helmer Hanssen, med sin stora vita lyftkran. Det syns egentligen inte på bilden, men vi står på ett stort (och tjockt!) isflak, som båten är ankrad till.

18516881_10154326207251986_2069651341_o

Håkäring ombord! Ett stort djur ligger på det rostiga däcke, och ser ut lite som en valross eller en liten val. I förgrunden ligger ett grönt nät, som är nätet vi fångade den i. Runt valen till höger står tre ur besättningen med illgula hjälmar och arbestkläder, som håller på att hjälpa valen ner igen. Till vänster om valen står en grupp elever och lärare och tittar på. Båtens bakdel är öppen, och bakom valen syns havet som är grått, och himlen likaså.

Tenta

Tiden rusar iväg. Igår hade jag muntlig tenta i miljövetenskap, som gick väldigt bra. Det firade vi med en ordentlig fest, först i skolan, på restaurang, i mitt kök, på klubb och slutligen på efterfest. Slitet idag. Dessutom hann jag ta ett dopp i fjorden innan firandet började, vilket var väldigt kallt men uppfriskande! Lufttemperaturen var runt +2 och i vattnet runt -1. Friskt!

Vädret är trist igen. Några plusgrader, stark vind och regn. Molnen ligger lågt och det är svårt att se något, så det är ingen idé att gå på tur. Istället har vi byggt snögubbar och haft snöbollskrig utanför baracken.

Förra helgen var jag ute på en fjällskidtur som kallas Lilla Rundan. Jag vet inte om jag kan hålla med om det här med ”Lilla”. Den var 2.6 mil lång. Inte heller ”Rundan” känns passande, för terrängen var svår och bitvis nästan oframkomlig. Det hela tog åtta timmar och jag hade brutal träningsvärk och skavsår i flera dagar efteråt. Men det var ändå fantastiskt och härligt på alla sätt, och jag hade väldigt roligt. Tyvärr slutade det hela rätt dramatiskt med att en av turkamraterna fick åka till sjukhuset och sy sex stygn efter att hon fick en skida i låret. Som tur var var vi väldigt nära hem, och hon kunde få skjuts på skoter ner till sjukhuset. Hon mår bra nu, men det var läbbigt.18195379_10154279315841986_1855061605_o
Bild från skidturen i söndags. Blå himmel, sol och berg. En person kommer skidande mot mig ett femtiotal meter bort

Fågelskådning

Igår var vi på studiebesök på SvalSat (78.230299, 15.395556 på Google Maps!), en stor markstation för satelliter. Det ligger uppe på Platåberget, ovanför flygplatsen, så utsikten var väldigt vacker. Själva stationen påminde om ett månlandskap, och var riktigt häftigt! Vi lärde oss massor om satelliter, dataöverföring och teknik. Innan besöket hade vi haft ett seminarium om användningen av satelliter inom miljövetenskap, vilket hade gett oss många frågor att ställa. Tyvärr var besöket ganska kort.

Senare på dagen gick vi ut och tittade på fåglar vid vattnet. Det är en fågelentusiast i min klass som brukar ha med sig sin tubkikare. Det är många fåglar som har börjat komma tillbaka inför sommaren, och det är fler och fler fåglar varje vecka. Igår såg vi till exempel ejder, praktejder, tobisgrissla och vittrut. Jag gillar att titta på fåglar hemma i Sverige, och det är väldigt spännande att komma hit och se en massa andra fåglar!

Idag, 22 mars, hölls det globala initiativet March for Science på flera platser runtom världen (https://www.marchforscience.com/), och såklart även här i Longyearbyen. Det var världens andra nordligaste (Ny Ålesund lär ha haft en egen demonstration, och de ligger några grader längre norrut), och vi var ca hundra personer som deltog. Marschen gick från universitetet upp till centrum, där det hölls tal. Hoppfullt!

På riskfronten har jag levt ganska farofritt den senaste tiden. Inga isbjörnar, inga snöskred, inga glaciärsprickor. Men idag kom det en varning från Sysselmannen och att det har byggts upp stora snøskavler (snö som hänger över kanten på bergen) ovanför Nybyen och min väg till skolan, som nu riskerar att falla ner. De syns nerifrån vårt kök, enormt stora snöblock som hänger hotfullt löst från bergskammen. En del har redan trillat ner, men de är för långt från huset för att det ska ske någon olycka och vi slipper evakuering. Däremot råds vi att inte klättra på den bergssluttningen just nu.

18110982_10154262010496986_746833019_oJag på SvalSat. Jag syns i helkropp, ordentligt påklädd. Bakgrunden är nästan helt vit, men det syns fem stora vita satellitantenner i bakgrunden. På grund av det extrema vädret är de byggda inuti stora vita runda strukturer, som gör att de ser ut som golfbollar, redo att slås. På vänstra sidan av bilden har min klasskompis som tar bilden råkat hålla vanten för, så det är bara vitt.

18083572_696286910579039_710269299_oPå fågelskådningstur vid havet Jag står på ett litet isflak vid stranden och tittar ut över havet. Jag ser ganska liten ut, för bilden är tagen från en höjd. Havet är halvfruset; isflak och slush flyter på ytan. På andra sidan fjorden är det berg, som nästan inte syns eftersom de är vita av snö och går ihop med den vita himlen.

18090488_10154262009116986_2109372390_oBild från demonstrationståget March for Science idag. En massa människor går framför mig, bortvända, och håller upp plakat. Alla har ryggsäckar och färgglada kläder. Himlen är blå och framför oss lyser vita fjäll.

Tillbaka

Jag har varit i Stockholm över påsken, därav tystnaden. Det finns inte lika mycket att skriva om där som här.

Under veckan jag var borta har det hänt massor här på ljus-fronten! Det är numera midnattssol här, vilket jag inte sett själv än, eftersom det bara är midnattssol rent tekniskt, dvs att solen är ovanför horistonten, men inte praktiskt, eftersom solen försvinner bakom bergen runtom på natten. Men det är ljust! Det är nästan lika ljust på natten som på dagen nu, och det är stört omöjligt att veta när det är dags att sova och dags att gå upp. Jag har börjat stänga in mig på rummet med fördragna gardiner en halvtimme innan jag ska sova och lyssna på lugn musik och läsa för att varva ner. Annars är det omöjligt att somna!

Igår hade vi en stor presentation i skolan. Jag har arbetat hela terminen med att studera organisationen av import av mat till Svalbard i de olika bosättningarna inom ögruppen (inom kursen som heter Environmental Management), och höll en 45-minuters presentation för klassen igår. Den gick bra! Och väldigt skönt att ha det överstökat.

Idag stack jag och min svenska korridorkompis Linn ut på en springtur. Springa platt kan vi ju göra var som helst, tänkte vi. Så vi gjorde backträning – vi sprang uppför ett berg (nåja, inte hela) och åkte stjärtlapp ner. Det var väldigt roligt och fruktansvärt jobbigt. Sen kokade vi ärtsoppa och åt pannkakor, eftersom det är torsdag.

 

Slut på toapapper

I veckan har det hänt något jobbigt. Svalbardbutikken fick slut på toapapper! Allt var slut, både i butiken och hos flera av oss hemma i baracken. Som tur var hade några bunkrat upp tidigare, så vi delade på det lilla som fanns kvar. Igår kom det äntligen tillbaka, och alla sprang ner för att handla. Skönt!

I övrigt har jag varit sjuk nästan hela veckan. I tisdags sken solen och jag blev rastlös av att ligga hemma. Jag bestämde mig för att jag var frisk, och gick ut både på tur och på fest. Det var dumt, nästa morgon var jag mer sjuk än tidigare. Men det var en fin tur! Vi klättrade upp på berget utanför köksfönstret och åkte stjärtlapp ner. En timme upp, fem minuter ner.

dopapirToalettpappershyllan på Svalbardbutikken. Där toalettpapper brukar stå gapar hyllorna tomma, men hushållspapper finns det gott om. 

17837711_10154218300241986_89888325_oToppbild från berget utanför köksfönstret. Två glada vänner står på en snöig avsats i vinterskrud. Bakom dem syns dalen, och på andra sidan dalen mer berg- Solen skiner rakt in i kameran. Himlen är blå.

Barentsburg

Barentsburg var verkligen något annat. Allt är annorlunda; storleken, utsikten, arkitekturen, språket, stämningen. Barentsburg ligger ju officiellt i Norge, men det kändes mer som någon av de små ryska byarna jag passerade när jag åkte transsibiriska järnvägen. Hela vistelsen kändes som tagen rakt ur en Roy Andersson-film. Märkligt!

Skoterfärden dit var väldigt vacker. Berg, snö, sol. Som vanligt. Vi åt lunch på en liten topp med fantastisk utsikt. Vi åkte inte över havsis och inte så många glaciärer, så vi slapp slush och white out, som förra skoterutflykten. Däremot hade vi en massa andra småincidenter, som att väskor trillade av, en skoter gick sönder och några elever fick frostskador i ansiktet. Men på det stora hela gick det bra.

När vi kom fram till Barentsburg checkade vi in på hostel och fick en guidad visning i samhället. Sen hade vi några lediga timmar, då vi själva fick gå runt och titta. Samhället har en huvudgata, där det finns hotell, hostel, bryggeri, skola, kyrka, sporthall och allt kom kan behövas. Många av de som bor och arbetar i Barentsburg äter i kantinan istället för hemma, så det finns ingen stor matbutik som här. Jag och en klasskompis hade bokat tid för en intervju med en man som är huvudansvarig för all mat i Barentsburg (både hotellet, kantinan och mataffären) för ett projekt som vi jobbar med. Det var intressant, men också lite märkligt.

Vi har läst ganska mycket om skillnaderna mellan Longyearbyen och Barentsburg i skolan, och det var verkligen kul att se det med egna ögon. Barentsburg känns väldigt ryskt, och Longyearbyen väldigt norskt. Att Barentsburg finns och ägs av det ryska statliga kolbrytningsföretaget Arktikugol är en konsekvens av Svalbardtraktaten, som skrevs under på 1920-talet och säger att alla som skrivit under får utnyttja Svalbard på lika villkor som Norge.

17797104_10154211950176986_2047121517_oPå väg till Barentsburg. En skoter har gått sönder, så alla andra har stannat på led bakom och väntar. Ca fem rödsvarta skotrar står på en snövit skoterled efter varandra åt höger i bilden, vända bortåt. Runt skotrarna står människor iklädda svarta skoteroveraller och hjälm. I bakgrunden är det stora vita berg och blå himmel. Inte ett moln syns.

17797266_10154211952506986_1524356055_oLunchpaus! Efter att ha suttit still och ätit lunch är det skönt att röra lite på sig, för att inte bli för kall. Vi står uppe på en topp och har utsikt över blåvita berg i bakgrunden. Himlen är blå. En av mina klasskompisar försöker stå på huvudet, i mitten av bilden. Till höger om hen står två andra och tittar på, och till vänster står och ligger två andra, som tittar på utsikten. Alla har skoteroverall och hjälm på sig, vilket ger ett barnsligt intryck. 

17797111_10154211954581986_2078250276_oFramme i Barentsburg! Bilden är tagen från utanför bryggeriet, vars hörn syns i bildens högra hörn. Rakt fram är en skoterparkering som inte syns så bra, och bakom den ett blått och rött hus. Över gatan, lite mer till vänster i bilden, ligger ett beige fyravåninghus som det står HOTEL på. 

17797185_10154211949401986_710101864_oEn av Barentsburgs bostadshus. Huset är fyra våningar högt och kallades Akrtis skyskrapa när det byggdes (kommer inte ihåg årtalet, men ca 60 eller 70-tal). Det är väldigt brett, och fasaden har stora fyrkantiga färgblock i orange, beige och vitt. Det ger ett surrealistiskt intryck, med kontrasten till landskapet. Till vänster, bakom huset, kan man ana ett liknande hus, fast med blåa och vita färgblock. Framför det orange huset står ett monument med stora kyrilliska bokstäver, som hyllar kommunismen. Barentsburg byggdes till stor del upp under Sovjet, som Pyramiden.